Nöd och lust

Vi gifte oss 1990, för snart 23 år sedan ( varit ett par i 26 år). Vi pratade om det lite i veckan, om "nöd och lust"- det är ju så vi har kommit överrens om att leva.
Vi har haft väldigt mycket lust och medvind i vårt liv. Kanske mer än de flesta, eftersom det hör till ovanligheten att vilja leva såhär länge tillsammans och fortfarande ha en stor kärlek.
Det är det här som är "Nöden"-  vi fixar det också!
Överkänslig som jag är just nu, så är det sånt som betyder så mycket. Är helt övertygad om att alla som får ett sånt här besked skulle behöva en Patrik vid sin sida. Vet inte hur det här skulle fungera annars, och det är just den vetskapen som gör mig lite extra överkänslig och gråtmild. Ödmjuk för livet, och kärleken- tacksam över allt jag har och för mannen vid min sida som får mig att fungera och faktiskt må bra mitt i allt kaos.
 
Om det var tvärtom, hoppas jag att jag hade varit lika bra för honom, som han är för mig just nu    
 

Patrik

Mitt hjärta är fullt utav DIG-jag har allt man kan önska sig! ( Textraden i en av Freda´s låtar som jag fastnat för-
tycker den beskriver alla känslor precis som jag vill säga.)
Tänk vad åren går, så mycket vi har delat och så många olika faser vi gått igenom. 26 år tillsammans i sommar! På ett sätt låter det jättelänge, men på ett annat så vet jag inte ens hur livet var innan du fanns med mig, kan bara inte tänka mig livet utan dig. Vilken resa vi har gjort!
Jag tror att vi har det ovanligt bra! Att vi har väldigt mycket bra tid, träffar v'änner, reser, tränar, gör saker som vi mår bra av och har det för det mesta väldigt roligt. Vi är riktiga livsnjutare skulle jag villja säga. Vi månar om varandra och har en stor kärlek- är så otroligt glad över att du är min man. När jag tittar igenom vår blogg och ser alla bilder på allt vi har gjort de senaste åren, så är det väldigt bra minnen alltihop. Vi har så mycket vänner, gör så mycket roligt med dem, men också egna stunder bara vi.
 
De veckor vi har bakom oss nu har varit riktigt omtumlande med så mycket känslor, rädslor och ångest. Vi gör så gott vi kan, försöker leva så vanligt det går och göra allt vi mår bra av, även om de jobbiga känslorna tar över ibland. Men vi kan prata bra, och vi kan vara ledsna och tillåter oss också att vara det. Vi är ett bra team!
Du har varit en riktig klippa de här veckorna, gjort allt väldigt rätt och funnits på alla sätt för mig. Känner mig så älskad och viktig med dig- och jag hoppas att jag får dig att känna så också.
Det är också de lycko-känslor med dig som gör det väldigt komplicerat med alla känslor. För det är just i våra bästa och närmaste stunder, som min rädsla över att inte få vara med blir som starkast. Jag vill leva ett långt liv och bli gammal med dig. Vill bli farmor och farfar tillsammans med dig någon gång i framtiden ( om sonen vill) vill resa, och uppleva så mycket mer med dig. Och självklart måste det bli så. Men ibland tar rädslor och negativa tankar över och får alla känslor att rinna över.
 
Det jag uppskattar mest med oss är faktiskt vår vardag. Att vi lever aktivt, gör mycket saker, njuter av god mat, tränar och träffar vänner. Vi har faktiskt väldigt lite "grå vardag"- vi är bra på att sätta guldkant på varje dag!
På somrarna har vi väldigt speiella stunder på vår båt- det har blivit ett riktigt andningshål för oss. Sen är vi varje år lite besvikna över att de tillfällerna blev för få- vi vill ha mer tid där.
Att ha bra tid när man har semester och reser är ju självklart- men att vi har så mycket bra tid varje dag, jämt - väger tyngre.
 
Jag uppskattar att dela föräldransvaret med dig. Att bli förälder är så stort och jag är glad över hela den resan vi har gjort. Sonen är det bästa vi har- vi är så stolta över honom. Det finns ju egentligen ingenting som är viktigare än honom. Så mycket kärlek och lycka men också oro vi har och har haft under åren som förälder. Vi har pratat om det många gånger- att det känns så bra att få dela hela resan och uppleva allt det här tillsammans. Finns ju ingen annan som skulle uppskatta allt som rör Henrik på samma sätt som vi.
 
Träningen har en stor plats i vårat liv. Har ju fått mer tid för sånt också nu när sonen är större. De senaste åren har varit fantastiska, tänker särskilt på vårt klassiker-år förra året. Så mycket härliga minnen! Loppen är otroliga- går inte att jämföra med något annat. Egentligen är det nog det galnaste jag har gjort. Så roligt att vi gjorde det tillsammans- och helt ärligt vet jag inte ens om jag hade klarat det utan dig!  Alla våra tränings-helger och träningskvällar som blivit lite av en livsstil för oss- så glad över att vi delar dessa intressen.
 
Våra katter! Vilka härliga killar vi har, riktiga personligheter. Från början ville jag absolut inte ha djur, men det ville du, och du övertalade mig. Är glad för det! Så hemma-mysigt det är med våra supersociala katter.
 
Uppskattar alla resor vi gjort! I somras blev vi alldeles förälskade i Parga och jag hoppas vi får åka tillbaks dit i sommar. Känns som ett väldigt speciellt ställe för oss. En annan speciell resa vi har gjort är ju vår mat och vin- resa till Frankrike för snart 10 år sedan. Den har vi ibland pratat om att göra om och vi har precis pratat om att ha den resan som ett mål till nästa vår. Vore underbart!
 
För mig är du perfekt!
Hoppas få dela många mer år och uppleveler med dig!
Jag älskar dig!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Henrik

 
 
För mig är du den viktigaste människan i världen! Jag vet att jag har sagt det till dig många gånger och jag vet att du vet det.
Vi är så stolta över dig, att det gått så bra. Att du hittat det som är viktigt för dig! Vet att du och jag har pratat mycket om sånt hela din uppväxt; Mål och drömmar, och att göra det man drömmer om. Du har verkligen gått din egen väg, hittat dina egna drömmar och mål och det har gått så bra för dig. Vi är så glada och stolta!
 
Att bli förälder är något helt fantastiskt. Man vet inte hur mycket kärlek ett hjärta kan bära innan man har blivit mamma. Den kärlek man känner till sitt barn är villkorslös och står över allt- man vill alltid finnas för sitt barn. Även nu, fast du är 21 år, vill jag finnas de gånger du behöver mig. Du är ju inte den som ber om hjälp stup i kvarten, du är väldigt självständig och driftig av dig själv.-men jag tror du vet att vi finns för dig, vad det än gäller.
 
Familjen är viktig- det känner man extra starkt när man är i knepiga situationer. Vi har kanske en jobbig tid framför oss- men vi har varandra och det kommer att gå bra!
 
Älskar dig så mycket!