Torsdag

Dagarna och veckorna springer fram. Jag känner mig som i en lyckobubbla- väldigt nöjd med livet och vardagen som det är just nu. Känner att jag är precis på rätt ställe där jag ska vara.


Idag blev de nya grupperna på jobbet klara. Vi är i en omorganisation och det är en stor förändring där grupperna görs om och nästan alla får nya chefer. Det har varit så spännande att få veta var man ska hamna. För mig spelar det absolut ingen roll, men det är häftigt att få vara en del i en organisation och ha en plats. Gillar att det blir nytt och att få vara med i den här förändringen och bygga nytt, något som är nytt för alla andra också. Känner mig väldigt nöjd med min nya grupp och tror att det kommer att bli riktigt bra.

Igår kom dagens minnesbild på Facebook upp med en bild från 4 år sedan. 15 mars för 4 år sedan- första cytostatikabehandlingen. Det känns som ett annat liv, overkligt och något vi har lagt bakom oss, men också en påminnelse om hur snabbt livet kan ändras. Jag har vänner som lever i denna verklighet just nu, några av de som jag lärde känna i min sjukdomstid som blivit sjuka igen, några av dessa tjejer finns inte längre med oss heller. En sådan oberäknelig sjukdom och det är just det som är läskigt.

För precis 4 år sedan började alltså min resa. Jag har ändå hunnit få såpass mycket distans att jag överraskades av minnesbilden- hade glömt och tänker inte alls på det dagligen längre.


Lite blandad träning för oss i veckan. Vi körde också Stavgång och Core utomhus efter jobbet igår. Patrik behöver träna upp rygg, bål och knän och vi testade lite annan aktivitet till det.

Kommentera här: